Нина Погодина - Читайте по-шведски

4. Ange synonymer till foljande ord och uttryck:

det liknade en stadsgata; rummet var i oordning; flickan ville inte vara riktigt tyst; en fem manaders gammal flicka; att begynna att grata; att inte vara obekant med nagot; en tyglapp; att fa umgalla moderns lattsinne fullt ut; en ofarlig akomma; ratt och slatt att bortse fran sig sjalv; att dasa bort nagon timme; modern blev staende radvill; hon stapplade till sangen; stundtals

5. Skriv egna meningar med foljande ord och uttryck:

med modern bostadsstandard; att flytta in i huset; det var nastan som en overenskommelse; att behandla nagon; att bortse fran sig sjalv; skriket gick genom marg och ben; tvattkladerna drop; att sluta ogonen

Ivar Lo-Johansson SVINVAKTERSKAN

Om varmorgnarna, nar faglarna begynt sjunga, drog Selma till den stora godssvingarden.1 Med kastsjuka ogon2 motte hon inhagnaden, svinen, bakom dem den lovmattade dungen.

Den ofantliga odoren fortatades, fick ett stickande, pinande innehall, outhardligt for andra.3

I inhagnaden, dar svinen rorde sig, fanns inte ett grasstra. Pa tio stegs avstand fran inhagnaden var lovet bortbrant. Selma skortade upp kjolen.4 Hon steg in i en av fallorna, av vilka det fanns sextio, for mer an hundra svin. De av kastningen sjuka ogonen gjorde sin tjanst endast pa langt hall, inte pa narhall. En gang hade en draktig modersugga kastat.5 Selma, som statt intill, hade fatt vatskan i ogonen. Nar hon nagon gang skulle lasa tidningen, maste hon forst fylla ogonen med droppar. Doktorn hade sagt: - Glom aldrig bort dropparna!

I leran valtrade sig svin, overallt svin. De storre lag nastan alltid, utbredda, flamtande pa marken. Pa de stora modersuggorna stack betarna fram som tva fasten.6 Ibland om natterna lag Selma i svingarden for att passa pa vid fodslar att det icke "blev nagon smagris over,"7 nagon som icke fick plats att dia. Denna maste da avlivas eller overforas till en annan kull.8 Intill de dubbla vartraderna pa modern lag de nyfodda, ljusa och rosiga, slaka som garnharvor.9 Plotsligt reste sig modern, de sma skingrades at alla hall av radsla att bli ihjaltrampade av kolossen, som liknade ett forntidsdjur.

Bredvid avbalkningar i inhagnaden fanns andra, sma, halvstora, helgodda svin,10 draktiga suggor, galtar. Det var Selma Goranssons vardag detta - svin, den ohyggliga odoren, leran i fallorna, dar graset inte mer vaxte.

Om kvallarna narmade hon sig statstugorna.11 Nar hon kom fram, stod godsfolket i branten och dividerade,12 men tystnade, da hon var tatt inpa.

I borjan, 1930, klagades det pa gardarna att antennradion skapade spridningsmojligheter for vaggohyran,13 som pa luftantennerna vandrade fran statstuga till statstuga. I de vackra varkvallarna kunde man da sta och se upp mot luftantennerna. Latta, bla varmoln seglade fram bakom dem som ljusa simmande svanor.

- Vi hade fritt for fratet nyss.14 Nu har vi fatt det tillbaka!

Ett par stickande ogon riktades mot Selma, som intet sag. En granne fortsatte:

- Jag tror vagglossen klattrar pa tran som pa en luftbrygga.15

- Sakert ar att jag i morse hittade en vid den dar radium...16

- Da begrips!17 sade strax den som forst talat. Vad

hjalper det da att halla rent, nar otyget pa nytt kommer in den vagen? Kann, vilken stank!18 Lossen kommer fran hennes stuga.

Selma gick pa stigen, kantad med tilltrampade groblad, sakta in mot sitt.

En pojke klattrade i forbifarten vig som en apa19 upp pa gaveln till den narmaste stugan, lossade antennen, som han darefter faste i en nylovad bjork.20 Radion fungerade inte, hur man an skruvade.21 Men Selma, som alskade sin radio over allting, hade sitt oljud kvar.

Selma gick in i sin stuga. Allting var forfallet dar inne. Selma hade barn men ingen man, barnen hade hon med olika fader. For var gang hade hon sagt: Nu ska det aldrig ske mer- tror jag. Det hade skett om och om igen. Odoren fran svingarden uppfyllde ocksa stugan i var tum. Pa stolar lag klader, flackade av svintrack, vid dorren stod skor, flackade av lera. Och sa den ohyggliga odoren... "Nu ska det inte bli fler barn - tror jag," sade Selma.

Radion, gall som nyss skriken fran svingarden,22 sjong i Selmas stuga ut sin schlager:

Dar palmerna smackra sig luta

invid lagunens vatten,

om kvallen jag blicken vill sluta.

Jag drommer hos dig i natten.23

II

Nar de sociala reportagens tid borjade pa allvar fram emot 1940-talet, for folk fran press och radio omkring och forsokte dra fram "urinnevanare",24 som skulle fa komma till tals i radion och i tidningsintervjuer. Det var ett uppsving for det fattiga. En dag steg ett sallskap pa tre stadsherrar av vid godset. De vande sig inte, som de skulle ha gjort for bara nagra ar sedan, till trettiofemrumsslottet, som lag mellan traden, utan de korde ned den langa, laga sedan25 i branten. Dar gick de in i en av langorna och horde sig for.26 De behovde en lantarbeterska, som kande livet fran skuggsidan,27 hon kunde garna fa representera det varsta. Hon skulle fa upptrada i radio i ett program, tala. i ett visst antal minuter, redogora for svarigheterna i sitt liv. Hennes motpol skulle bli en arbetsgivare,28 en generaldirektor. Man hade blivit demokratisk, i demokratins land kande man inte langre nagra klassgranser.

Grannarnas tankar flog omedelbart till Selma.

- Hon har radion pa jamt... Hon skoter grisarna pa garn...29 hon kan garna prata at er, ta och vand er till henne.

De fina herrarna gick till Selma Goransson. Utan att riktigt forsta vad det var fraga om, kande hon sig smickrad. Hon skulle fa mera betalt for tolv minuter an hon eljest fortjanade pa fjorton dagar. Hon fick forskott till resan,30 tid och plats angiven. Hon valkomnades att infinna sig pa Radiotjansts kontor i Stockholm pa en viss dag.

Under den aterstaende tiden fore upptradandet i det okanda31 svettades Selma for sitt lofte. Hon gjorde upp en vag plan over vad hon skulle komma att saga. Hon beslot sig i vart fall for att framhalla sitt fattiga liv, breda pa duktigt,32 sa skulle hon kanske fa fortsatta en stund till. Hon skulle da fa annu mera pengar. Natterna hon lag i svingarden och vaktade skymtade for henne...33 Arbetsforhallanden, som var samre an de behovde vara, skymtade... Bitti opp och sent i sang, knappt till livets nodtorft,34 allt drog forbi... Nar hon strax darefter tankte sig om, skamdes hon for vad hon amnade saga. Hon skulle komma att fa obehag for det. Hennes liv skulle efter detta komma att bli omojligt. Och nar dagen var inne och hon stod fardig att resa, visste hon ej ett dugg om vad hon skulle vaga och inte vaga.35

Inkommen i ett tyst rum med mjuka mattor, forhangen pa alla vaggar, blixtrande lampor i olika farger, knappar och vidlyftiga apparater, mystiska ord fran tjansteman och hallaman, tappade hon ocksa fullstandigt fattningen.

- Ert program kommer inte forran om fyrtio minuter. Vi hinner ga igenom forst vad ni tanker beratta.

- Inte vet jag vad jag ska saga, har ar sa fint! sade Selma forskrackt till den vanliga herre, som tagit sig an henne.

Alla forsok att fa henne att tala naturligt misslyckades. Nar blott sju minuter till tiden for framtradandet aterstod, stack vederborande at henne ett papper. Pa papperet hade han sjalv pa en skrivmaskin lagt ned nagra ord, alltefter som hon berattat om sitt liv och sitt arbete.

Selma Goransson tog papperet, hallde droppar i ogonen och nar hennes tid var inne upplaste hon med betoning pa varje skriven stavelse foljande aktstycke infor etern:

- Livet pa landet har sina sidor. Vi aro36 emellertid stolta over att vara landsbor. Sjalv ar jag svinvakterska pa ett vackert gods vid Malaren. Trakten ar naturskon, den ar fylld av historiska minnen, som forbinda oss med tidigare slaktled.37 Nar jag gar till arbetsplatsen pa godset om morgonen, sjunga ofta faglarna. Svinen ar nagot over hundra till antalet, vi ha icke sarskilda namn pa de olika, det skulle

bli alltfor mycket att halla reda pa. Jag ger mina sma skydds-lingar mat tre ganger om dagen. Man skall icke forestalla sig dem som alltfor sma! Manga av dem vaga upp till hundrafemtio kilo. De sma svinen aro rosiga och vackra, nar de ligga dar i rader intill sina modrar, och de maste vaktas for att inte trampas ihjal, tills de vid omkring fem veckors alder tas darifran for att gora resan ut i livet. Vi har heller inga namn pa de sma.

Manga olyckor kunna dock handa de rosiga varldsmedborgarna.38 Man lar sig emellertid en hel del under de trettio ar jag har varit svinskoterska. Sa alska vi alla vart arbete! Nar arbetet ar slut for dagen, atervanda vi till hemlivets ljuspunkter.39 Om kvallarna forstro vi oss med att lyssna pa radio och satta stort varde pa att hora god musik, saval klassisk som ny. Landsbygdens folk har ryckt framat.40 Vi alska vart Sverige, vi aro glada at att vara svenskar!

- Det var fint, fornamt det hela, tur i Jessu namn att du inte skamde ut oss!41 sa grannarna, nar Selma kom hem igen till godset.

ANMARKNINGAR

1 godssvingarden - свиноферма (принадлежащая поместью)

2 med kastsjuka ogon - зд. воспаленными глазами

3 fick ett stickande, pinande innehall, outhardligt for andra - приобретал все более едкое, мучительное содержание, невыносимое для других

4 Selma skortade upp kjolen.-Сельма подоткнула юбку.

5 En gang hade en draktig modersugga kastat. - Однажды супоросая свинья скинула (жидкость).

6 Pa de stora modersuggorna stack betarna fram som tva fasten. - У огромных свиноматок клыки выступали словно две рукоятки.

7 det icke "blev nagon smagris over" - чтобы не было "лишних поросят"

8 till en annan kull - к другому выводку

9 slaka som garnharvor - мягкие, как клубки ниток

10 helgodda svin - свиньи, откармливаемые на убой

11 statstugorna - дома статаров (см. комм, на с. 113)

12 stod godsfolket i branten och dividerade - рабочие усадьбы стояли на краю оврага и беседовали

13 vaggohyran - клопы

14 Vi hade fritt for fratet nyss, - У нас до сих пор не было этой гадости.

15 vagglossen klattrar pa tran som pa en luftbrygga - клопы ползут по проволоке, как по висячему мосту tran (разг.) = traden- проволока, провода

16 hittade jag en vid den dar radium - я нашел одного около этого радиа

Имеется в виду radio - непривычное для крестьян слово, которое они произносят неправильно.

17 Da begrips! (разг.) - Тогда ясно!

18 Kann, vilken stank! - Чуешь, какая вонь!

19 vig som en apa - ловкий, как обезьяна

20 faste i en nylovad bjork - прикрепил к березке, только что покрывшейся листвой

21 hur man an skruvade - как бы ни крутили

22 Radion, gall som nyss skriken fran svingarden - Радио, пронзительное, как и визг свиней на свиноферме

23 Там, где гибкие пальмы гнутся у вод лагуны, я хочу закрыть глаза вечером. Я мечтаю, что ночью буду с тобой, palmerna smackra - определенная форма прилагательного употребляется после определяемого существительного для эмфазы. См. также комм, на с. 51.